RELIGIÖS TOLERANS
OCH RELIGIÖS MÅNGFALD

Lag och teologi är båda normgivande ämnesområden, och följaktligen färgar de fördomar om det normgivande perspektivet till vilket de har bekänt sig, deras definitioner och antaganden. Eftersom modern lärdom har breddat vår kännedom om andra kulturer, så har man insett att det som tillämpligt betecknas som ”religion” ofta avviker i många detaljer i förhållande till tro, utövning och institutionella arrangemang från dem som kännetecknar kristendomen. Följaktligen har en mer omfattande definition av religion sökts och en som erkänner att andra samhällen stödjer religiösa övertygelser, engagerar sig i religiösa bruk och upprätthåller religiösa institutioner, annorlunda än dessa från kristna begrepp. Ökad bekantskap med talrika empiriska fall omöjliggjorde antagandet som uttalades till och med av seriösa akademiska kommentatorer på 1800-talet, att människor andra än kristna, judar och muslimer, hade ”ingen religion”.