RELIGIÖS TOLERANS
OCH RELIGIÖS MÅNGFALD

Under de senaste fem årtiondena, har mångfalden av religioner i västerländska samhällen ökat markant. Det har skett en dramatisk tillväxt i antalet nya religiösa organ, en del av dem nyligen importerade till västerlandet, huvudsakligen från Orienten. Den tidigare religiösa pluralismen, vilken nästan helt och hållet var begränsad till variationer inom kristendomen, har utökats till att omfatta nya uppfattningar om andlighet och nya rörelser som härstammar från andra religiösa traditioner. Riktlinjerna, lärorna, utövningarna och mönstren för organisation hos dessa varierande organ – vare sig inhemska eller importerade – är vitt skilda, och ofta helt annorlunda än de motsvarande egenskaperna hos traditionella kyrkor eller sekter. Det bör emellertid klargöras, att sammanträffandet av kravet från internationella organ för religiös frihet, och spridningen av nya religiösa rörelser, var slumpartat. De beslut som fattades av internationella organ var inte speciellt riktade till frågor om tolererande av dessa nya religioner. De var snarare först och främst inbegripna med religionsfrihet i den kommunistiska världen, och för samhörighet mellan de olika stora religionerna i religiöst pluralistiska samhällen. Uppkomsten av så många nya andliga minoriteter i västerlandet var av underordnad betydelse, och andan av tolerans godkänd av internationella organ – tolerans för vilken de utan tvivel är lämpade – har inte alltid så beredvilligt utsträckts till dem.