Analysen ovan visar tydligt, att även om det förekommer apostasi i nya religiösa rörelser, så är den överväldigande majoriteten av människor som själva lämnar dessa icke-konformistiska religioner inte fientligt inställda till deras tidigare religiösa sammanslutningar och aktiviteter. Även om de ärligen bekräftade att de blev besvikna över sina religiösa behov och förhoppningar, så insåg de att det fanns en del positiv mening och värde i deras tidigare erfarenheter. I kontrast till detta finns det ett betydligt mindre antal apostater som är djupt engagerade i att misskreditera, för att inte säga förstöra de trossamfund som en gång gjorde anspråk på deras lojalitet. I de flesta fall, skildes dessa apostater från sina religiösa samfund, antingen med våld eller genom ingripande av familjemedlemmar och anti-sektgrupper, eller hamnade under påverkan av anti-sektgrupper och informationsskrifter efter att själva frivilligt ha hoppat av från en ny religiös grupp.
Det finns inget förnekande i att dessa engagerade och inbitna motståndare till nya religioner presenterar en förvrängd bild av nya religioner till allmänheten, skolväsendet, och domstolarna på grund av deras lättillgänglighet och iver att vittna mot sina tidigare religiösa sammanslutningar och aktiviteter. Sådana apostater agerar alltid utifrån ett scenario som rättfärdigar dem själva genom att växla över ansvaret för sina egna gärningar till den religiösa gruppen. Faktum är att de olika hjärntvättsscenarier som ofta åberopas mot de nya religiösa rörelserna, i hög grad har förkastats av samhällsvetare och religionsforskare. Det har framhållits att detta inte är någonting annat än beräknade ansträngningar att misskreditera tro och praxis i okonventionella religioner i ögonen på statliga myndigheter och den allmänna opinionen. Sådana apostater kan knappast betraktas som tillförlitliga informationskällor av ansvariga journalister, akademiker, eller jurister. Även redogörelser från frivilliga avhoppare, som inte hyser något agg, måste användas med försiktighet, eftersom de tolkar sina tidigare religiösa upplevelser i ljuset av nuvarande ansträngningar att återupprätta sin egen identitet och självkänsla.
Kort sagt, och med tanke på sakernas tillstånd – apostater från nya religioner uppfyller inte normerna för objektivitet, professionell kompetens och informerad förståelse som krävs av expertvittnen.
Lonnie D. Kliever
Dallas, Texas
24 januari 1995
