En mångfald ”nya religioner” har uppstått i Nordamerika och Europa under detta århundrades senare hälft. I medierna har dessa ofta kallats för ”kulter” och inkluderar grupper som Hare Krishna, 3HO, Unification Church, transcendental meditation och Scientology. Då dessa ”nya religioner” tilldrog sig mediernas uppmärksamhet skedde det vanligtvis i samband med sensationella påståenden om att gruppmedlemmarna inte deltog på frivillig väg, utan hade blivit ”programmerade” eller ”hjärntvättade”. Sådana utsagor har undersökts både akademiskt (Eileen Barker, The Making of a Moonie [Skapandet av en moonie], Oxford, 1984) och i ett antal statliga utredningar (Hill-rapporten om ”Mind-Development Groups, Sects, and Cults in Ontario” [Ontarios sinnesutvecklande grupper, sekter och kulter], 1980). Dessa seriösa akademiska och statliga utredningar fann sådana påståenden grundlösa men likväl fortlever sådana negativa framställningar.
Då religionsforskare under 1960- och 1970-talen påbörjade forskning kring de ”nya religiösa samfunden” gjordes ett flertal observationer vilka är värda att nämnas här. Studierna fortsatte in på 1980- och 1990-talen och kom att utvidgas även till andra delar av världen.
Flera av de ”nya religionerna” var egentligen inte ”nya globalt” utan var nya endast i Nordamerika. Exempelvis ansågs Hare Krishna-rörelsen vara en ”ny religion/kult” men uppfattades som ”ny” egentligen enbart i Nordamerika. Det är ett samfund med långa anor i Indien och har sitt ursprung i den hinduiska reformatorn Caitanyas liv och arbete under 1500-talet. Rörelsen har sedan dess varit ständigt närvarande i Indien men kom till Nordamerika först på 1960-talet. Samma gäller för ett antal andra nya religiösa rörelser med ursprung i östindiska, buddistiska och sikhiska traditioner.
Ett mindre antal ”nya religioner” har sitt ursprung i återupplivandet av äldre religiösa traditioners glömda eller förbisedda aspekter, ofta de muslimska, judiska och kristna lärornas ockulta och meditativa dimensioner. Exempelvis gällde Kanadas första ”avprogrammeringsfall” en ung kvinna, med examen från University of Waterloo, som hade anslutit sig till ett katolskt karismatiskt samfund i Orangeville, Ontario.
Många av de ”nya religionerna” har uppstått genom den kristna eller islamiska missionens kontakt med inhemska traditioner i Afrika och Asien. När dessa grupper kom att sprida sina läror i Nordamerika, betraktades detta med oro av de äldre kyrkosamfunden, som ansåg många av de nya samfundens trossatser vara ”kätterska”. Vissa av dessa syntetiska rörelser som Unification Church, har sitt ursprung i den kristna missionsvärlden men införlivar delar av de inhemska eller traditionella religionerna, liksom även ”nya uppenbarelser”. Ett liknande fall är bahai-traditionen, vilken har uppstått ur den islamiska traditionen men även innehåller en ”ny uppenbarelse”.
En del av de nya religionerna var i stort sett ”nya”, exempelvis Scientology och Prospero-rörelsen. (Se Robert Ellwood, Jr., Religious And Spiritual Groups in Modern America [Det moderna Amerikas religiösa och andliga grupper], Englewood Cliffs, NJ, 1973.) Likväl finner vi, även i dessa fall, ett förkastande av rena nymodigheter, exempelvis i L. Ron Hubbards förklaring av att Scientology är ”en direkt utvidgning av Gautama Siddharta Buddhas arbete”. (Volunteer Minister’s Handbook) Sålunda finns det, även i dessa fall, element av övertygelse, bruk, inspiration eller ritual vilka har föregångare eller paralleller inom äldre och/eller andra traditioner.
De ”nya religionerna” uppvisade för religionsforskarna fenomen, som utmanade en del vedertagna akademiska föreställningar. Men ingen religionsforskare, vad jag vet, hyste några som helst tvivel om att vi i de ”nya religionerna” hade att göra med religiösa fenomen.
Religionshistorikerna påminner oss om att ”nya religiösa rörelser” uppstår ständigt. Som exempel utpekar historikerna 1800-talets Amerika som den epok i vilken ”nya religiösa rörelser” uppstod över hela landet, eller 1900-talets Japan, särskilt efter andra världskriget, där ett liknande fenomen observerades. Under större delen av 1800-talet var de amerikanska exemplen variationer på det kristna temat, men ändå ”nya”. (Se Mary Farrell Bednarowski, New Religions and the Theological Imagination in America [Amerikas nya religioner och teologiska föreställningar], Bloomington, IN: 1989.) Det fanns shakers och kväkare, mormoner och New Light-rörelsen, Oneidian- och New Harmonians-rörelserna och ett tusental andra. I Japan hade de flesta av de nya religiösa rörelserna sina rötter inom buddismen, med Sokka Gakkai som den mest kända. Detta föranledde samma historiker att se följande samband: (i) även om de nya religiösa rörelserna uppstår kontinuerligt har de generellt sett en mycket kort livslängd. De som uppstod runt en karismatisk eller profetisk eller uppenbarande gestalt, försvann vanligtvis inom 2–3 år. (ii) De kvarvarande fåtalet kom att erkännas som fullt legitima religiösa traditioner. Man kan betänka, som exempel på detta, mormonerna, Church of Christ-rörelsen, scientist-rörelsen och sjundedagsadventisterna, som alla blev vitt och brett attackerade då de uppstod på 1800-talet, men nu anses vara ”legitima” religiösa samfund. Bahai-samfundet är ett icke-nordamerikanskt exempel på samma fenomen, liksom Sokka Gakkai i Japan med sina buddistiska rötter.
Religionssociologerna gjorde även en viktig observation då de fann att en av skillnaderna mellan de tidigare nya religiösa rörelserna och det senare 1800-talets nordamerikanska rörelser var deras sociala belägenhet. Det är typiskt för nya religiösa rörelser att de uppstår bland samhällets mest utslagna och missgynnade grupper. Detta fenomen kan man lätt känna igen, om man vandrar genom de amerikanska städernas getton (eller Latinamerikas ”favelas” eller de ”squatter towns” som omger Afrikas städer) eller besöker de fattiga på landsbygden. Där skulle man komma att upptäcka en ansenlig mängd tidigare obekanta religiösa grupperingar. Men i dessa sociala förankringar får de inte stor uppmärksamhet. Det nya elementet inom det sena 1900-talets religiösa rörelser var att de lockade till sig människor från andra sociala klasser, ungdom från medel- och övre medelklassen. (Se Bryan Wilson, The Social Impact of New Religious Movements [De nya religiösa rörelsernas sociala inverkan], New York, 1981.) Det är inte svårt att föreställa sig medel- eller överklassföräldrarnas vånda då de fick veta att deras 25-årige son med examen från Harvard nu följde en koreansk Messias, eller att deras 24-åriga dotter med examen från University of Toronto nu sjöng och skanderade ”Hare Krishna-ramsan” på flygplatsen. Men från historiska källor vet vi – som i exemplet med Thomas av Aquinos föräldrar som höll honom inspärrad i ett år när han ville bli dominikansk munk (då en ny religiös orden) – att ett sådant gensvar ofta uppstod då vuxna barn anammade nya eller okonventionella religiösa traditioner. De ungdomar som lockades av de populära nya religionerna på 1960- och 1970-talen var varken fattiga eller utslagna. De kom från medel- och övre medelklassen. Dessutom var dessa rörelser vanligtvis mycket mindre än vad beskrivningarna i media antydde. I Kanada kunde antalet medlemmar i många av de nya religiösa samfunden räknas i hundra- eller tusental snarare än i tiotusen- eller hundratusental, som dessa nyare samfunds motståndare ofta hävdade. Dock hade vissa grupper i Kanada en större andel anhängare.
De ”nya religionerna” uppvisade för religionsforskarna fenomen, som utmanade en del vedertagna akademiska föreställningar. Men ingen religionsforskare, vad jag vet, hyste några som helst tvivel om att vi i de ”nya religionerna” hade att göra med religiösa fenomen. Om det rörde sig om ”god religion” eller ”dålig religion” var ofta föremål för omfattande offentlig debatt, men forskarna betvivlade aldrig att det verkligen var religiösa fenomen, som vi stött på här. Gordon Melton, Encyclopedic Handbook of Cults in America [De amerikanska kulternas encyklopedi], New York, 1986 och The Encyclopedia of American Religions [Encyklopedi över de amerikanska religionerna], Detroit, 1989, vilka inkluderar de ”nya religionerna”.)
