På samma sätt som den moderna vetenskapens religionsdefinition har funnit det nödvändigt att utvidga sin definition till att omfatta olika slags religiösa beteenden, utövanden och övertygelser som rör sig bortom den västerländska monoteismens gränser, så har den moderna definitionen även i sin uppfattning av ”dyrkan” tvingats söka sig utanför det västerländska kontextet, så att de österländska traditionernas religiösa och andliga liv ska kunna innefattas.
Ur ett historiskt och globalt perspektiv möter religionsforskaren vitt skiftande ”beteenden och handlingar avseende andakt”. De inhemska folkens kosmiska religiösa traditioner avstämmer dyrkansaktiviteterna mot naturens och Skaparens kosmiska rytm. I stort sett alla samhällets aktiviteter – från jakt till sådd, från födsel till död – föregicks av ritual eller tillbedjan. Inom de västerländska, historiska religiösa traditionerna ingår bön och ritual som det dyrkande samhällets centrala handlingar. Här sträcker de sig från ihågkommande av Allah i fem dagliga böneakter till högtidsdagarnas påminnelse om pakten med Jahve och de dagliga romersk-katolska mässornas upphöjande av ”Jesu kropp”. Inom de österländska lärornas traditioner kan andakt gestaltas i yogautövarens tysta meditationsövningar i Himalayas isolering, i de himmelsklädda jainisternas repetitiva skanderande inför avbilden av en ”förverkligad själ”, de utstuderade shintoritualerna med närvarande ”kami”, som existerar i varje vattendroppe eller löv, eller i de tibetanska buddisternas (vilka förkastar föreställningen om en skapelsegud) veckolånga gudstjänster med ”skanderande och bön”. Moderna religionsstuderande kom i allmänhet att betrakta andakten som religiösa handlingar vilka förenklar umgänge med, eller inrättande efter det fördolda heliga. Globalt och historiskt sett består detta av en rad olika handlingar och beteenden.
Inom Scientology-kyrkan finner vi ett brett spektrum av andaktsaktiviteter avsedda att förenkla umgänge med och inrättande efter det heliga. Detta kan ses i deras auditerings-aktivitet (beskrivet ovan) och i deras utbildning. Auditering är den teknik som förflyttar en från ”preclear” till ”Clear” och sedan vidare; det är Scientologys sätt att underlätta medvetenheten om en själv som en odödlig andlig varelse, thetanen, och den osedda dimension som utgör det religiösa livets huvudtema. Men inom Scientology har bruket av utbildning lika stor betydelse. I auditering befrias man; genom utbildning förblir man fri och lär sig ”fullfölja avsikten att förbättra tillstånd i livet”.
Som tidigare påpekats befinner sig en bestämd traditions olika former av andakt i samklang med dess uppfattning om vad som är heligt och/eller slutgiltigt. För Scientology, är utbildningen den aktivitet som möjliggör förflyttning via de åtta dynamikerna och upp mot den åttonde dynamiken eller oändligheten. Inom Scientology är utbildningen varken slumpmässig eller handlar om ren ”inlärning”. Det är snarare att röra sig framåt i en exakt sekvens – i personens egen takt och enligt ett ”kontrollblad” – i syfte att inhämta väsentlig kunskap och förmåga att tillämpa denna kunskap i det dagliga livet. Scientology erbjuder en hel rad utbildningskurser, från introduktioner till de som förmedlar ”kunskaper om en thetans högsta förmågor”.
Mer bekanta former av dyrkande handlingar kan hittas i de samfundsritualer som utförs, då scientologer samlas för riter och ceremonier. Scientology-litteraturen innehåller riter och ritualer, vilka markerar större händelser i livscykeln: födelse, namngivning, äktenskap och död. Ur Scientology-samfundets perspektiv knyter dessa riter och ritualer samman livshändelserna med livets heligaste djup. (Se L. Ron Hubbard, The Scientology Religion, London, 1974, för beskrivning av några av riterna och ritualerna.) Scientologys ritualer i denna livscykel har motsvarigheter inom i stort sett alla andra religioner. Sådana ritualer befäster övertygelsen om att människans liv är sammankopplat med en osedd andlig dimension, som måste igenkännas och erkännas, om människans liv ska kunna uppnå helhet och fullbordan.
Dyrkande handlingar kan vara både individuella och gemensamma. När det gäller bönen, är det förmodligen alldeles uppenbart, men det gäller också meditationshandlingarna och de andliga övningarna. Vare sig sufin är i enskild bön eller i umgänge med andra i en virvlande bönedans, så deltar han i andaktsaktiviteter. Vare sig buddisten befinner sig i djup och ensam bön på bergssluttningen eller i skanderandet av en sutra i samvaro med andra, så finner man handlingar av dyrkan.
[I] Scientology, liksom i de österländska traditionerna för förverkligande, är den individuella ansträngningen central. Denna förverkligandeprocess eller förflyttning mot total andlig frihet, involverar auditering och utbildning inom Scientology.
I Scientology möter man både individuell och gemensam dyrkan. Men i Scientology, liksom i de österländska traditionerna för förverkligande, är den individuella ansträngningen central. Denna förverkligandeprocess eller förflyttning mot total andlig frihet, involverar auditering och utbildning inom Scientology. Dess motsvarighet finns i det österländska traditionernas ”guru-lärjunge-förhållandet”. I ”guru-lärjunge-förhållandet” består den huvudsakliga dyrkan av inre handlingar, vilka inom hinduismen underlättar stegen mot förverkligandet av atman, själen, som även benämns det ”slutgiltiga”. Dessa inåtriktade rörelser kan vara sammankopplade med vissa utåtriktade handlingar såsom yogaställningar eller andningstekniker eller till och med vissa inåtriktade handlingar såsom framkallandet av en bild. De inåtriktade andliga rörelserna kan utvecklas över en kortare eller längre tid och är en del av den hängivnes dyrkan. I många österländska traditioner kan en individs asketiska och meditativa tränings- och disciplinbefordrande aktiviteter, som är avsedda att berika det andliga livet, utvecklas under många månader eller år eller i huvudsaklig ensamhet, efter att mästaren har pekat ut riktningen. Även om övningen utförs i ensamhet, är den fortfarande kopplad till samhällslivet genom de delade övertygelserna, tron och de gemensamma handlingarna. Detta är inom Scientology det rätta sammanhanget för auditering och utbildning där förhållandet mellan den religiöse vägledaren och den individuelle novisen som det centrala. Återigen finns motsvarigheter i den kristna klostertraditionens andlige handledare, den protestantiska traditionens pastor, den indiska traditionens guru och laman inom Tibets buddistiska tradition.
Dessa inåtriktade andliga handlingar förenade med auditering och utbildning för att underlätta utvecklingen av personens andliga natur är inom Scientology kopplade till en växande religiös kunskap och fortbildning. I Scientology-sammanhanget innebär detta huvudsakligen ett studium av L. Ron Hubbards skrivna och inspelade föreläsningar i Dianetics och Scientology. (Men det inkluderar även de kurser han utvecklade och de filmer han skrev manus för och regisserade.) Återigen hittar man inom olika traditioner denna koppling mellan det andliga utövandet och skriftstudiet. Den klassiske indiske yogautövaren både tränar sig i spartanskt leverne och studerar sin Vedalitteratur. Den hängivne muslimen studerar koranen och iakttar fastemånaden. Dessa aktiviteter anses förstärka varandra på den andliga vandringen.
Slutsats: Såsom denna undersökning av Scientologys utövande och aktiviteter belyser, drar jag slutsatsen att Scientology verkligen ägnar sig åt dyrkan i sina helgedomar, på det sätt som detta begrepp förstås av den moderna religionsforskningen. Scientologernas aktiviteter i dessa sammanfaller med den rad mönster och bruk som återfinns i människans religiösa liv.
M. Darrol Bryant
26 september 1994
