Internal Revenue Service rapporteras använda en beskrivning av religion, uppdelad i 13 punkter, som aldrig formaliserats officiellt som en förordning. Den innehåller 13 kännetecken, egenskaper eller kriterier, som inte alla, enligt Internal Revenue Service generöst, behöver uppfyllas för att identifiera en ”religion”. (Källa: Bruce Hopkins, The Law of Tax-Exempt Organizations 134 (3rd Ed. 1979).)
1. ”En distinkt juridisk existens.” Scientology-kyrkan är formellt inkorporerad i många jurisdiktioner i Förenta staterna och på andra håll. (Vissa erkända religioner eller kyrkor är inte det, som till exempel Episcopal Church eller United Methodist Church, åtminstone inte på en nationell nivå.)
2. ”En erkänd trosbekännelse och form av tillbedjan.” Scientology-kyrkan har en formell trosbekännelse som kan ses tillkännagiven i dess lokaler. Enligt vad som anges ovan, har den inte, eller gör anspråk på att ha, en form av tillbedjan i enlighet med den judisk/kristna modellen.
3. ”Ett bestämt och distinkt ecklesiastikt styrelsesätt.” Som tidigare nämnts, Scientology-kyrkan har ett i detalj utarbetat lokalt, nationellt och internationellt system av organisation och styrelse, men huruvida detta är ”ecklesiastikt” beror på huruvida organisationen är ”religiös”.
4. ”En formell kodex för doktrin och disciplin.” Med undantag av den romersk-katolska kodexen för kanonisk lag, har det sällan funnits en samling ”doktrin och disciplin” så digra som Scientologys officiella direktiv och manualer. Huruvida det är ”doktrin och disciplin” i den betydelse som avses av IRS, faller återigen tillbaks på huruvida innehållet är ”religiöst”.
5. ”En distinkt religiös historia.” Detta kriterium är dessutom cirkulärt. Scientology har en tämligen ”distinkt” historia som beskriver dess utveckling sedan starten i början av 1950-talet, men om detta utgör en ”religiös” historia beror på om det är en ”religion”.
6. ”Ett medlemskap som inte är associerat med någon annan kyrka eller församling.” Detta exklusivitetsdrag är karaktäristiskt för de flesta västerländska religioner på senare tid, men inte för ”mystik”-religionerna i Rom, ca 200 f.Kr.–200 e.Kr.; man kan vara en anhängare av Mithra, Isis och Osiris, och Dionysius, allt på samma gång. Ömsesidig exklusivitet är dessutom inte karaktäristiskt hos vissa österländska religioner heller. Scientology gör inga anspråk på att vara ”det enda” rådande bruket av tro, vilket de flesta moderna västerländska religioner gör, utan verkar i själva verket föregripa den troendes uppmärksamhet, för att utesluta mycket av intresset för andra religiösa trossystem, och för att tillfredsställa eller lindra de religiösa behoven och intressena hos dess anhängare.
7. ”En komplett organisation av prästvigda pastorer som betjänar sina församlingar och utvalda efter att ha avslutat obligatoriska studiekurser.” Om det finns någonting som Scientology har i överflöd så är det ”prästvigda pastorer” som har fullbordat ”obligatoriska studiekurser”. Dess förhållande mellan ”personal” eller heltidsutövare till ”lekmän (?)” eller deltidsutövare är ovanligt högt, med en ”mission” som har flera medarbetare, en ”kyrka” som har dussintals, och ett större center som Los Angeles eller Clearwater, som har hundratals. Kärnan i Scientology är ”obligatoriska studiekurser”, inklusive en ”pastorskurs” som krävs av alla de som strävar efter att kvalificera sig som auditörer. Frasen ”betjänar sina församlingar” är svårare att tillämpa, eftersom det inte är något en-till-en förhållande mellan en pastor och en församling i Scientology som det finns i de flesta protestantiska församlingar. Mönstret är mer likt en romersk-katolsk församling, med flera präster och nunnor som kollektivt betjänar hundratals eller tusentals församlingsmedlemmar. (Å andra sidan, flera erkända religioner, såsom av den gamla skolans Kväkare och Church of Christ, Scientist, har inte ”pastorer” över huvud taget, och flera kräver inte ”obligatoriska studiekurser” för deras förkunnare.)
8. ”Egen litteratur.” Vissa religioner har inte det här attributet. Scientology har det. Den har tillräckligt med ”egen litteratur” som kan tillhandahålla dubbelt till alla – om det är ”religiös” litteratur.
9. ”Etablerade platser för tillbedjan.” Det finns många etablerade Scientology-anläggningar eller installationer över hela landet. De är inte ”platser för tillbedjan” i konventionell mening. I vilket fall som helst är de icke desto mindre platser för religiös utövning, och är beroende av huruvida Scientology är en religion.
10. ”Reguljära församlingar.” Scientology har centrer som en tämligen stabil krets av anhängare kontinuerligt frekventerar för den andliga hjälp som Scientology erbjuder, i huvudsak kurser och andlig vägledning. Den har inte många kollektiva sammankomster som alla eller de flesta av anhängarna förväntas komma till för föreningens aktiviteter. De som skriver in sig för kurser i Scientology signerar ett formulär som beskriver den sökande som ”medlem i Church of Scientology International”, och en förteckning förs över alla dessa sökande/inskrivna/medlemmar, varav de flesta framskrider under längre eller kortare perioder genom de till synes outtömliga nivåerna av auditering och utbildning som kallas ”Bron”, av vilka de högre nivåerna endast kan uppnås i Los Angeles och några andra centrer, och de högsta endast i Clearwater, Florida, Scientology-kyrkans högkvarter på det västra halvklotet.
Därmed kan det sägas att varje Scientology-center har en tämligen stabil och fortlöpande konstituering, likartad i fråga om dess förordnanden, avfällingar, beständighet och avtynande till de ”reguljära församlingarna” av mer konventionella religioner. Oavsett om de är ekvivalenten till konventionella församlingar beror återigen på huruvida Scientology är en religion.
11. ”Regelbundna religiösa tjänster.” Som nämnts tidigare har Scientology tämligen regelbundet söndagssamlingar, enligt anhängarnas svar. Trots att de inte karaktäriseras som ”tillbedjan”, kan de kvalificera som ”regelbundna religiösa tjänster” – om Scientology är en religion. Kapelltjänsterna och kapellen – som pastorsdräkten, den modifierade symbolen av ett kors, ecklesiastika titlar och terminologi – ser ut som lån från de gängse och konventionella formerna av kristendom snarare än ett särpräglat drag av Scientology i sig.1 Men så har också många nya religioner lånat från äldre för att erhålla en ”skyddande färg”. Baptisterna och kväkarna uppnådde slutligen erkännande som religioner utan att ta till konventionella religiösa symboler av sin tid och utan kyrkans välsignelse, men under processen fick de utstå hårda slitningar och svår förföljelse. Nya religioner borde inte behöva härma utstyrseln i äldre religioner för att kunna överleva och borde accepteras på sina egna villkor. I vilket fall som helst spelade inte dessa symboliska beståndsdelar någon del i att bestämma mina slutsatser om huruvida Scientology är en religion.
12. ”Söndagsskolor för religiös utbildning av unga.” Bevisen på den här punkten är sparsamma och motstridiga. Några vittnen sade att Scientology inte har sådana skolor för ”religiös utbildning av unga”, medan åtminstone en sade att det finns sådana skolor, och han hade skickat sina barn till en sådan i Detroit. Det finns vissa religioner som uteslutande riktar sig till vuxna och därmed inte har sådana skolor. Kriteriet går också i cirkel, eftersom oavsett om utbildning gavs i sådana skolor (om sådana finns) är ”religionsundervisning” avhängigt av den tidigare frågan huruvida Scientology är en religion.
13. ”Skolor för förberedande av dess pastorer.” Scientology i sig är en omfattande och oändligt graderad ”skola för förberedande av dess pastorer”, om funktionärerna som frambringas tillstår att vara ”pastorer”, vilket är avhängigt av huruvida de tjänar en religion.
De flesta av de ovannämnda bevisen är inte avgörande, utan vilar på precis den frågeställningen: vad är en ”religion”? Definitionen i Fellowship of Humanity har inte anammats av andra domstolar, även om USA:s Högsta domstol kanske har följt dess metod och lånat sina resultat i att erkänna ”religion”, inte genom dess innehåll eller struktur, utan genom dess funktion. (Se U.S. v Seeger, 380 U.S. 163 (1965), Welsh v. U.S., 398 U.S. 333 (1970), Torcaso v. Watkins, 376 U.S. 488 (1961).)
Internal Revenue Service’s kriterier är inte bara cirkulära utan i hög grad konventionella. De utarbetades för det berömvärda syftet att sålla bort ”postorder-prästerskap”, avsedda som skattetillflykter, men som en kommentator har skrivit om dem:
Dessa kriterier tenderar att kräva en organisation för att vara en utvecklad församling enligt mönstret som återspeglas i de mest accepterade och konventionella kyrkorna. De erkänner inte den betydande avvikelsen från den här strukturen bland ett antal religiösa organisationer som sedan länge har erkänts som amerikanska kyrkor ... Kristus och hans skara av lärjungar hade sannerligen inte uppfyllt dessa kriterier ... Det är måhända aldrig klokt att definiera en religion baserat på dess utvecklade stadium, eftersom dess tidiga stadium inte endast är det mest obestämda, utan vanligtvis dess mest känsliga och viktiga. Det är exakt här, i detta larvstadium, som en viss religion behöver ha förmånen att åtnjuta skydd som religion.
– Worthing, Sharon, ”’Religion’ och ’Religiösa institutioner’ under Första tillägget” i 7:2 Pepperdine Law Review 344–345
1. Mycket mer autentiskt till sin egen historia är den nautiska symbolik som genomsyrar organisationen, som enligt uppgift är en kvarleva från L. Ron Hubbards år till sjöss med sina närmaste lärjungar. Denna ’fartygs-nostalgi’ finns bevarad för all framtid i en elitenhet som kallas ”Sjöorganisationen”, vars medlemmar bär kvasi-nautiska uniformer medan de utför sitt arbete och som innehar de högsta nivåerna av ledarskap i kyrkan (ungefär som klosterordnar gjorde under vissa tidsperioder i den romersk-katolska kyrkan). Varje medlem av ”Sea Org” har undertecknat ett kontrakt på en ”miljard år” för att tjäna Scientology genom successiva liv. Detta kan endast vara ett symboliskt uttryck, men det är unikt för Scientology och skänker en dimension bortom den världsliga, som inte återfinns i icke-religiösa organisationer. Även om andra religiösa traditioner föreställer sig någon form av reinkarnation och odlar denna på heltid, planeras inte livstidsåtaganden av deras mest hängivna elit ett sådant åtagande över årtusendena.
