”Det finns inte en definitiv definition av religion som är allmänt accepterad av forskare.” Vi delar detta påstående av Bryan Ronald Wilson och andra, och vi föredrar att nedan uttrycka de huvudsakliga faktorerna för religion istället för en övergripande definition. Det verkar vara möjligt att närma sig det fenomen som brukar kallas ”religion” från fem infallsvinklar, vilka återfinns inom alla de litterata och illitterata samhällen som det hittills varit möjligt att studera. Denna jämförande religiös-fenomenologiska modell har presenterats och tillämpats i praktiken i Juha Pentikäinens monograf ”Oral Repertoire and World View” (Academia Scientiarum Fennica, FFC Nr 219, Helsingfors 1978):
1. Den kognitiva dimensionen av religion omfattar de medvetna, intellektuella faktorerna, såsom synen på universum och världen, värdesystem, tron på förekomsten av det ”övernaturliga”, dvs. en eller flera gudar eller andra ”över-normala” gestalter och krafter som anses övervaka öden, behov och värderingar. Det är typiskt för religioner att de upprätthålls genom traditioner som överförs från en generation till en annan eller från folk till folk, inklusive berättelser, mytologier och tron på det ”andra”.
När det gäller deras källor, kan man se huvudsaklig skillnad mellan litterata och illitterata religioner. Men de muntligt berättade mytologierna inom illitterata kulturer, de högst schematiska teologiska dogmerna i de kanoniska texterna hos ”bok-religioner” och textmassan hos religiösa filosofier har alla denna dimensionen av religion. Den har ofta uttryckts som kortfattat formulerade ”trosbekännelser” som skulle erkännas offentligt av anhängare vid missioner, i synnerhet för sådana medvetet missionerande religioner som kristendomen, islam och buddism.
2. Den känslomässiga eller emotionella nivån syftar på religiösa känslor, attityder och erfarenheter. Människan känner vanligtvis att han eller hon är beroende av någonting övernaturligt och känner på samma gång någon slags koppling till det. En religiös upplevelse är ett tillstånd av växelverkan mellan det naturliga och det övernaturliga, ett tillstånd där en religiös person, eller snarare tradition som agerar genom honom, aktualiserar ett möte med en av de övernaturliga gestalter eller krafter som dominerar hans/hennes religiösa övertygelser.
3. Den konativa eller beteendemässiga aspekten av religion kan ses på den agerande nivån som ett slags beteende. Här inkluderas riter, sociala konventioner såsom offer, böner, amuletter och påståenden med vars hjälp en individ, en grupp eller ett samhälle kan uppnå, med traditionella metoder, någon slags andlig union eller förening med övernaturliga gestalter.
En annan viktig del av den konativa dimensionen har att göra med moralregler. Religioner förutsätter vanligtvis ett visst etiskt beteende, förutom ritualer och dyrkan. Detta blir till exempel tydligt när man efterlever vissa normer för att hålla fast vid de värderingar som bibehålls, erhålla de belöningar som utlovats av religionen samt undvika möjliga straff för brott mot normer och tabun.
4. Den sociala faktorn utgör en grundläggande del av varje religion. Religion förutsätter vanligtvis att det finns en grupp eller ett samfund vars uppgift det är att hålla uppsikt över anhängarnas religiösa åskådningar, utföra vissa uppgifter tillsammans, samt även att kontrollera kulturella och etiska beteenden hos de troende.
Medlemmarna i dessa samfund arbetar vanligtvis tillsammans i större skala, ibland även som en stat, eller i små grupper för att uppnå de gemensamma mål som de blivit ålagda av den gemensamma religionen, i denna världen eller i ”den andra”. Även om religiöst beteende än idag är mycket socialt och kontrollerat så verkar de strikt etablerade religionerna förlora mycket av sin tidigare betydelse. Istället betonas avskildheten hos omedveten och ej etablerad religiositet, och många av funktionerna inom de etablerade kyrkorna ersätts därmed av mindre formell dyrkan.
5. Den kulturella nivån är en ofta försummad men en mycket påverkbar och omfattande faktor när det gäller alla religioner. Den manifesteras då religion är beroende, både i tid och rum, av de ekologiska, sociala och kulturella omgivningarna i vilken respektive religion utövas.
Språk och etnicitet är de två viktigaste variablerna för ”religioner som kulturer”. Det som speciellt bör beaktas är det faktum att för många människor betyder ”religion” mer ett ”särskilt levnadssätt” eller en ”livsstil” än någon dogmatisk bekännelse eller beroende av någon tro. I dagens värld har de medvetet nationella, etniska och regionala variablerna hos även de så kallade ”världsreligionerna” blivit viktiga när människor åter har hittat sin religiös-social-kulturella identitet efter att ha migrerat till nya miljöer, som flyktingar i nya värdländer och miljöer, eller från samhällen på landsbygden till den urbaniserade världen, som invandrare på gator och i getton i den tredje världens metropoler.
Slutsatsen av vår granskning är att teoretiska och västerländska bibetydelser borde tas bort från begreppet ”religion”, snarare än att pressa den breda variationen av detta globala fenomen till att acceptera en definition som den inte passar in i.
Vi kommer att ge en allmän beskrivning av Scientologys bakgrund, religiösa doktrin och utövning, och sedan adressera Scientology utifrån de fem dimensioner av religion som vi har identifierat.
