Utöver den fientlighet som väckts av det blotta faktum att en religion är ”ny” (i samhällen där det dominerande allmänna antagandet är att religion ovillkorligen är ”gammal”), så är variationen av samtida nya religioner sådan att varenda en kan bli attackerad för någon av dess specifika egenskaper. Sådana beskyllningar kan divergera till rena motsägelser. Medan vissa nya religioner, som uppmuntrar sina medlemmar att engagera sig inom aktiviteter i den vanliga vardagen, drar till sig kritik eftersom de påstås vilja ”infiltrera” stora samhällsinstitutioner och företag, så blir andra grupper, som praktiserar kommunitarism, dömda för sin livsstil med separat gemenskap och för att ta människor ut ur det konventionella samhället. Några kritiseras för sin hedonistiska inriktning och sin tillåtande attityd gentemot sexualitet och användning av droger: andra får inte mindre fientliga fördömanden för att de förmår ungdomar att upprätthålla en högst asketisk livsstil. I en tidsålder där många olika slags sociala krafter bidrar till den moderna familjens upplösning, så är det nya religioner som ofta pekas ut och får möta anklagelser om att de ”splittrar familjer”. Sådana anklagelser riktas ständigt mot nya rörelser, kanske inte mer berättigat än vad som var fallet när liknande anklagelser riktades mot klosterrörelser under tidigare århundraden.