1. I kristen kultur kallas hela doktrinen angående de grundläggande religiösa värdena teologi, eftersom allt står i förhållande till Gud och hans vilja. Här används ordet och begreppet Scientology i stället för ”teologi”. Istället för att vara studiet (-logi) av Gud (teo-) har vi studiet (-logi) av kunskap (sciento-). Men i båda fallen är det rätta målet för denna kunskap det absoluta; faktiskt är denna ”kunskap” absolut. Även om den ser ut att kräva studier och användning, är den andlig och överskrider empirisk kunskap om det fysiska universum, även om den tros vara i stånd till att kunna vidta ingrepp i det.
Scientologys doktrininnehåll kommer från tendensen att blicka inåt, som också återfinns i den kristna forskningen av ”Gud i dig själv”, som är så typisk för mystiska uppror. En utsaga av Scientology-kyrkan – uttryckt i dess konstituerande handling i Kalifornien – är, att: ”Det bästa beviset på Guds existens är den Gud som människan finner inom sig själv.” Dock står den uttryckliga och underförstådda modellen för Scientologys sökande inåt, att finna i den vediska religionens metoder som började med meditationen på Upanishaderna.
Upanishad-modellen är uttänkt på följande sätt: Universums substans, brahman, identifierar sig själv med människans substans, atman; så att människan kan kontakta universum genom ett erkännande av sin egen atman, utan att behöva vända sig till gudarna som, i vilken som helst polyteistisk religion, representerar själva universumet i dess olika former och aspekter. I Scientology, finner vi i stället för atmanen thetanen som fungerar som det ”oföränderliga väsendet” som överskrider varje möjlig orm.
Uppfattningen om thetanen är fundamental för tron i Scientology, i lika hög grad som själen är för den kristna tron.
2. Uppfattningen om thetanen är fundamental för tron i Scientology, i lika hög grad som själen är för den kristna tron. Men eftersom det är nödvändigt att skilja mellan thetanbegreppet och själsbegreppet, skapade Scientology ett nytt ord, thetan, som ett ord som passar bättre för en ny religion.
Det nya ordet är svar på två motsatta behov: 1) för att uppnå en fullständig förnyelse, fri från någon som helst semantik; alltså ett icke-existerande ord, utan någon som helst betydelse i något existerande språk; 2) begränsning av det godtyckliga i uppfinningen, så att det nya ordet inte skulle vara utan en betydelse, även om det inte betydde något i de existerande språken. Kort sagt, det fanns önskemål om att ge det nya ordet en nödvändighetsartikel som skulle kunna övervinna den tänkbara möjligheten för konstgrepp. Valet föll på den grekiska bokstaven theta, som inte betyder något när den står ensam. Det är också den första bokstaven i Theos (Gud) och Thymos (själ) och har valts som roten till ett ord som rent fonetiskt liknar det indiska atman.
Det morfologiska sambandet mellan atman och thetan, som vi rent objektivt skulle bedöma på grund av ordets härledning av den andra termen från den första, ses istället av Scientology som ett indiskt föregripande av det hubbardianska begreppet; så att vi i Scientology-böcker finner: ”Det eviga oförstörbara jaget (atman) i Upanishaderna är ett tidigt föregripande inför Scientology-begreppet thetan.”
3. Scientology följer Upanishad-modellen med målet att titta inåt för att finna ett korrekt förhållande mellan självet och universum: ”Bit för bit, medan thetanen utvecklar sin kunskap om sig själv, ökar dennes förmåga till att komma i sympatiskt förhållande med de universella krafter (dynamiker) som fungerar på skapelsenivån (till skillnad från existensnivån, där thetanen blir igenkännbar).”
Det finns åtta dynamiker, och de är drivkrafterna mot överlevnad för individen som sig själv; genom sexualliv och familjen; gruppen (sträcker sig från lokalsamhället till nationalitet); mänskligheten; livsformer (omfattande djur och växter); det fysiska universumet; det andliga universumet – symboliserat av bokstaven theta, som i thetanen eller den andliga varelsen; och det Högsta väsendet.
4. Från förhållandet mellan thetanen och de åtta dynamikerna uppstår psykosomatiska, etiska, paravetenskapliga och rituella konsekvenser. Uttryckt enligt Scientologys termer, kan förhållandet förstås som en reduktion av kaos till en ordnad realitet representerad av thetanen. Vi skulle kunna förstå det hela uttryckt historiskt-religiöst, med att finna den typiska funktionen för varje religion genom att tilldela ett metahistoriskt värde till de historiska realiteterna. Här, som på andra ställen, är målet med det metahistoriska ”att vara” att övervinna det kaotiskt historiska ”att bli” – historien i sig, sett som en personlig historia, en nationalhistoria, mänsklighetens historia, naturhistoria, övernaturlig historia (världens skapelse, Skaparens verk, hans ingripande på det skapade). Alla dessa ”historier” fångar och förstör individen som inte vet hur man orienterar sig själv (och orienterar dem) för att thetanen har förlorat medvetandet om sig själv. Men när thetanen har uppnått sin fulla medvetenhet, kommer allt i sin ordning igen, med följande konsekvenser:
Psykosomatiska konsekvenser: Thetanen förorsakar mental och fysisk hälsa, vilket ger bästa möjliga styrning till kroppens och psykets aktivitet.
Etik: Thetanen styr familjeförhållanden, tillsammans med sociala och generiska mänskliga relationer.
Vetenskapligt: Thetanen belyser vetenskaplig och teknologisk forskning på alla områden. Bortsett från den tekniska och vetenskapliga produktionen gynnar den också konstnärlig och litterär produktion. Vishetsläraren L. Ron Hubbard upphöjs både som en författare och vetenskapsman, som särskilt hade talang i exempelvis sjömanskap, fotografering, musik, mineralogi, agronomi och kommunikationssystem.
Från denna synpunkt kan vi lägga märke till hur parallellen med Upanishaderna förs till dess yttersta konsekvenser: Tantrismen, den slutliga produkten i denna religiösa utveckling, utlovar krafter, som vi i förhållande till den tiden och miljön skulle definiera som ”magiska”; Scientology utlovar krafter som vi kallar konstnärligt-litterära eller vetenskapliga eller teknologiska, men i båda fallen kan man tala om den mystiska öppningen av världen för varje ingripande av det väsen, som i sig själv har upptäckt den mystiska förmågan att ingripa.
